Vårdoft

Det sägs att dofter kan framkalla minnen starkare än det mesta. Att det kan föra oss bakåt till stunder vi glömt eller kanske t.o.m. förträngt. Ganska säkert är att många längtat efter den årstid som väcker våra doftsinnen och minnen mest: våren. Vissa kan berätta om vad som hände när magnolian blommade ett visst år, andra att kaprifol inte bara betydde något för Evert Taube, eller att häggen nästan höll dem vakna med sin fantastiska doft den första våren i den nya lägenheten. Ni allergiker får ursäkta, men det är något särskilt med vårdofter.

Som stadsbarn var det dock en helt annan doft som sa mig att det var vår: den av ren våt asfalt. När sopmaskinen var klar med sitt arbete var det fritt fram för oss som längtat efter att cykla eller åka skateboard. Det var en doft som ropade: frihet, glädje och framtidstro.

Det talas inte mycket om dofter i bibeln, men en berättelse är den om kvinnan som häller Nardusbalsam över Jesus huvud. Den ljuvliga doften sprids, men lärjungarna blir arga och tycker det är slöseri med så dyr balsam och att man för de pengarna kunnat hjälpa de fattiga. Jesus ser att kvinnan blir ledsen och ber dem låta henne vara och säger till dem: de fattiga har ni alltid hos er, mig har ni inte alltid. Sen säger han att hon har smörjt honom för hans begravning och att man, överallt där evangeliet förkunnas ska berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne. Och det gör vi, vi berättar om henne, men vi vet typiskt nog inte vad hon heter, troligen för att hon är kvinna med låg status. När männen som skriver om detta till slut förstår hennes betydelse, är namnet borta, trots Jesus ord. Liksom många andra vardagshjältar
som gör ovärderliga insatser under en lång tjänst, såväl som viktiga punktinsatser, så är hon
namnlös. Tänk att kvinnan med nardusen visste vad Jesus behövde för att orka gå stigen mot
påsken och sin död. Där kom han att introducera nattvarden, där han själv blir det som doftar
allra bäst, livets bröd. 

”Snart doften av brödet som frambärs av dig skall fastna i trapphus och hallar, och världen skall
bjudas att följa den stig, som alla till himmelen kallar, när brödet och nardusen doftar”
ur Markuspassionen av Fredrik Sixten/Bengt Pohjanen. 

Nu är påsken över och allting har vänt, solen stiger allt högre dag för dag, det sticker upp grönt
vid husväggarna, sopmaskinerna ska komma, har man sagt. Vilka tecken och dofter som väcker
oss kan vara olika men det beror nog på att vi är skapade helt unika.

BÖN: Gud, tack för våren och livet som kommer till oss genom din son Jesus Kristus. Hjälp oss
att känna doften av dig mitt i vår vardag, doften av frihet, glädje och framtidstro. Lär oss se
rikedomen i variationen, befria oss till att själva ta emot vad vi behöver och till att ge vad
människor behöver för att orka. Tack för alla de namnlösa som gör så mycket gott i det fördolda.
Amen.     

                                                                                                                                                   Lars Liljemark