Evangelium: Luk 16:19-31
Epistel: 1 Joh 4:16-21
Evangeliet berättar om den rike mannen Lasaros. Det är en text som skaver. Den vill något mer än att säga att vi bör vara snälla. Den ställer oss inför Gud, inför vår nästa och inför frågan: Vad är det egentligen som gör en människa rik?
Det mest skrämmande i berättelsen är kanske inte rikedomen i sig. Jesus säger inte att den rike mannen var ond därför att han ägde mycket. Problemet är att hans rikedom hade byggt en mur mellan honom och Lasaros. Det som Gud hade gett som gåva blev något som han bevarade för sig själv.
Den rike mannen hade kanske lyckats inför människor. Hans kläder signalerade status. Hans måltider visade trygghet. Hans hus hade en port, där han själv kunde välja vad han ville se av världen utanför. Men inför Gud avslöjas vad rikedom utan kärlek gör med människan.
Episteltexten talar om att Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. Det är en av Bibelns många väl citerade meningar. Men i dagens sammanhang blir den också prövande. Kärleken är inte en känsla som vi kan bära omkring som en varm tanke. Kärleken tar kropp. Den ser den som ligger vid porten. Den går över tröskeln. Den delar bröd. Den vågar bli störd av någon annans nöd.
Vad betyder detta för vår församling? Församlingen är inte först och främst en förening för människor som redan har allt på plats. Den är Kristi kropp, kallad att vara ett tecken på Guds rike.
Vi behöver fråga: Vilka ligger vid våra portar? Vilka finns nära oss men utanför vår uppmärksamhet?
Att vara rik inför Gud är därför inte att förakta materiella gåvor. Det är att ta emot dem som förvaltare. Våra hem, våra resurser, vår tid, våra relationer och vår kyrka är inte privata borgar utan gåvor som kan bli till välsignelse.
När församlingen delar kaffe och samtal, när någon skjutsar en annan till kyrkan, när diakonin får resurser, när barn och unga tas på allvar, när förbönen bär det som inte går att lösa snabbt, då blir porten en öppning. Då blir bordet en försmak av Guds rike.
Det är viktigt att höra detta som evangelium och inte som anklagelse. Jesus berättar inte för att driva oss in i förtvivlan, utan för att väcka oss medan tid finns. Den rike mannen ber till slut att någon skall varna hans bröder. Abraham svarar att de har Mose och profeterna. De har redan ordet. De har redan fått veta vad Gud vill: rättfärdighet, barmhärtighet, trofasthet, kärlek till Gud och nästan.
Problemet är inte brist på information. Problemet är ett hjärta som vant sig vid att inte lyssna.
Men evangeliet stannar inte vid vår skuld. Det leder oss till Kristus. För vem är Jesus om inte den som själv träder in i Lasaros plats? Han föds utan maktens tecken, lever nära de sjuka och fattiga, äter med syndare, blir avklädd, sårad och utkastad utanför stadens port. På korset blir han den förkastade. Han är den rike som blir fattig för vår skull, för att vi genom hans fattigdom skall bli rika. Där, i Kristus, ser vi Guds rikedom, inte ägandets rikedom, utan den självutgivande kärlekens rikedom.
När vi kommer till nattvardens bord kommer vi inte som de som kan visa upp vår godhet. Vi kommer som hungriga. Vi kommer som människor som behöver ta emot. Vid nattvardsbordet upphör vår självförsörjning. Här räcks Kristi kropp och blod åt människor som inte kan köpa sig in i Guds gemenskap.
Den som själv har blivit mättad av nåd kan inte längre med gott samvete låta en annan svälta, vare sig efter bröd, gemenskap, mening eller hopp.
Det betyder inte att församlingen ensam kan bära all världens nöd. Men den kan vara trogen i det nära. Den kan öva sig i att inte gå förbi.
Tanken i dagens evangelium är inte Guds nyckfulla hämnd. Det är sanningens ljus över ett liv. Den rike mannen har levt som om Lasaros inte angick honom. Till slut blir det avståndet hans egen verklighet. Det stora gapet i berättelsen har inte först uppstått efter döden; det började redan vid porten. Varje gång han lät bli att se växte avståndet.
Men Gud är inte immun mot oss. Gud låter sig beröras. I Jesus Kristus kommer Gud till vår port, in i vår värld, in i vår rädsla och vår tröghet. Han kallar oss inte bara att ändra åsikt utan att få nya ögon.
Omvändelse är att låta den helige Ande vidga hjärtat så att jag börjar se den människa jag tidigare gjorde till bakgrund.
Omvändelse är att upptäcka att min nästa inte är ett projekt utan en gåva och ett ansvar.
Så frågan till oss i dag är inte bara: Vad äger jag? utan Vad gör det jag äger med mig?
Att vara rik inför Gud är att leva av Guds kärlek och låta den kärleken få rörelse genom oss. Det är att ta emot Kristus som vår rikedom och sedan upptäcka honom i den människa som väntar vid porten.
Amen
Gudstjänsten på Youtube (länk).