Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes
och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där
förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder
blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med
honom. Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om
du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för
Elia.” Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och
ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min
utvalde. Lyssna till honom.” När lärjungarna hörde detta kastade de sig
ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram
och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.” De lyfte
blicken, och då såg de ingen utom Jesus. (Matt 17:1-8)
”De lyfte blicken och då såg de ingen annan än Jesus”.
Stunden innan har lärjungarna slängt sig ner i skydd i ren förskräckelse, men Jesu ord om mod får dem att lyfta blicken.
Jesus på härlighetens berg är en av de vanligaste söndagsskoleberättelserna, och uttydningen är väldigt ofta att efter en stor upplevelse så finns det bara en väg, och det är tillbaka ner från berget. På berget kan man inte stanna. Där går det inte att bygga sina hyddor.
Lika vanligt är det att samma text får symbolisera tiden efter semestern. Efter härligheten kommer vardagen, eller som Pippi Långstrump utrycker det med Astrid Lindgrens ord, ”Om ni inte går nu så kan ni ju inte komma tillbaka”.
I början av sommaren så drabbades Farsta av en våldshandling som satte stora spår i vardagen och många vittnade om hur de slängde sig ner i skräck. För vår del i kyrkan så fick vi en mycket central roll, dels som en plats för kristeam och blåljuspersonal, men främst som en trygg plats för den som sörjde, kände sig orolig eller bara ville tända ett ljus. Vi fick vara den plats där Jesu ord om mod
fick vila.
Nu har vardagen återvänt till Farsta på många sätt, och vi kan åter igen lyfta blicken och möta Jesus ögon. När krisen är som djupast, är kyrkan dess högsta punkt. Här är gott att vara!
Nu börjar åter igen en ny termin, och mycket har vi med oss i vårt bagage från sommaren. Låt oss dela våra erfarenheter, vår glädje och våra förhoppningar. Låt oss gå med Gud!
Kim Bergman