Tänkvärt

Ett av det mest klyschiga du kan säga är nog: “Livet blir inte alltid som du har tänkt dig” och ett nästan lika klyschigt svar är väl detta: “Och tack Gode Gud för det”. För tänk om livet alltid skulle bli som man själv tänkte det. Troligen skulle det bli ett totalt kaos, eftersom alla andras liv också måste bli som just de vill, och hur skulle det då passa i mitt liv. Jag är en av de som utan att tveka kan ställa mig i kön med de vars liv inte blev som de tänkt det. Men jag är också nöjd med hur mitt liv är, även om just det inte är en självklarhet för alla människor. Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt det, men ibland blir det det, fast inte på det sättet som man tänkt det.

Foto: Bengt Ekelund

Jag tänker att livet har flera olika hållplatser. Vissa vill man stanna länge på, andra önskar man att man kunde glömma och flera är knutpunkter. Idag har jag nått en knutpunkt, en station på min livsvandring där flera vägar äntligen strålat samman till ett origo, en brännpunkt. Flera som känt mig länge har säkert hört mig tala om min längtan och det som jag upplevt vara min kallelse. Och flera av stigarna som jag påbörjat på min livsvandring har haft samma mål. Ibland har målet känts långt borta, andra gånger nästan nära. Men det har alltid visat sig att målet inte var det jag tänkte mig. Jag är inte missnöjd, för varje destination har berikat och utrustat mig på flera sätt, många gånger med verktyg som jag själv inte visste att jag skulle behöva. 

För drygt trettio år sedan så upplevde jag min kallelse till pastor för första gången, och nu i efterhand kan jag bara tacka Gud för att jag inte blev det då. Nu vill jag inte förhäva mig, men även Jesus väntade i ca 30 år innan hans gärning tog fart. Jag hoppas bara att min tjänst på jorden kan få bli något längre än hans.

Under den perioden upplevde jag mycket som jag i efterhand tog som bekräftelser på att jag var på rätt väg. Men samtidigt så var mitt mål hela tiden bortom horisonten, och ju äldre jag blev desto större blev vissheten om att jag inte skulle bli pastor, som var min självbild. Och kanske även en sorg.

I den vida världen finns det flera utryck på temat ”ensam är stark”. Ett av dessa är det välkända “Man är sin egen lyckas smed”. Det gamla talesättet har verkligen satt sig i nutidsmänniskan, där allt idag går ut på att förverkliga sin egen lycka. Vi ser det tydligt i Bibelns berättelser, inte minst runt Abrahams löfte om gudsfolket, där Abraham och Sara blir frustrerade och själva försöker skapa sin egen målbild.  

Det är alltid lättare att se Guds plan genom historien än att försöka tyda den i framtiden.

Nu har äntligen flera av de stigar jag tidigare trott varit återvändsgränder visat sig leda till en och samma knutpunkt. En knutpunkt är nådd. Härifrån finns det flera vägar. Jag hoppas att jag kan vara lyhörd och förstå vilken plan det finns för mig.

Vid ordinationshögtiden fick vi ett kors, och för mig så får det bli en bild av hur fyra vägar möts i ett centrum, en punkt där allt strålar samman. 

Tack alla ni som på olika sätt hjälpt mig igenom! Det har varit en lång vandring men nu går jag vidare, till mångt och mycket samma Kim som igår, med skillnaden att jag inte längre jobbar som pastor, nu ÄR jag pastor. Gå med Gud, Gud går med oss. Tack Gud för att du har hållit min längtan levande!

Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. (1 Kor 1:18)