Idag är det inne att lyfta fram starka människor som något beundransvärt och något att eftersträva. ”Du är starkare än vad du tror”, säger man för att uppmuntra varandra. Välj din egen väg och bli din egen lyckas smed. Du får själv ansvar för din egen lycka, och det är inget konstigt om någon lyckas genom att kliva på andra, det är en del av livet. Går det att mäta lycka? Är det den med flest saker i slutänden som vinner, eller den som aldrig varit sjuk? Kan lycka vara att alltid veta var man skall sova i natt, eller kanske själv få välja vart man skall sova i natt?
Paulus säger; ”Om jag nu måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet.” ”Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft må komma och vila över mig. Ty när jag är svag, då är jag stark.”
Vi har lämnat juletiden bakom oss, en tid då vi fått påminna oss om vem Jesus är. Att han kom till oss i svaghet och enkelhet, att han genom att själv bli människa kan ge oss styrka och kraft, det är juletidens paradox, och hela livets grundton.
Nu får vi fördjupa oss i vad Jesus gör, och vad vi kan göra för att bära ut det budskapet även i vardagen, där ljusslingor och stjärnor slocknat och vardagen gör sig tydlig. Om juletiden är förundran så är fastetiden begrundan. Nu är tid att belysa och betänka, att välja väg för framtiden, vilken är vår färdplan.
Kim Bergman