Lovsång, 2022-10-09 (Karin Wiborn)

Matt 15:29-31

Berättelsen återkommer: Jesus går upp på ett berg och sätter sig ned.

Det är något med berget. Du kommer närmare himlen när du kommer upp en bit och ges möjlighet till en översyn. Du får andra perspektiv, detaljerna blir annorlunda. Detaljerna som så lätt styr våra liv. Ibland kallar vi det giraffperspektiv. Eller helikopterperspektiv. På berget är sikten fri och du får överblick.

När Jesus går upp på berget i dagens text sker också en slags sammanfattning över en stor del av Jesu gärning. Mer bestämt hans undergärning. ”Han botade dem”, sammanfattar Matteus, och där på berget finns de. De lama, blinda, lytta, stumma och många andra. Och folket jublar, prisar Gud över de underverk Gud gör.

Jag tycker alltid det är aningen svårt med underberättelser. För vi vet ju att dessa under ofta inte sker bland oss idag. Samtidigt sa Jesus att större under än jag har gjort, ska ni göra.

Jag återvänder ofta till rabbin Harold Kuchner och hans bok ”När livet gör oss illa”. Genom sitt liv, eller snarare sin sons korta liv, gör han en smärtsam resa som leder till att han definierar ”under” och ”extraordinära under”. Hans son föds med progeria som gör att kroppen åldras i förtid, och medför en tidig död i tonåren som en åldrad människa. Varför? frågar Kuchner. Varför kunde inte Gud göra ett under? Varför skulle min son drabbas? Han tvivlar, men en dag inser han att livet fortgår och bara det, att han känner livslust, ser han som ett under. Det finns också de som mirakulöst blir räddade från död eller befriade från sjukdom. Det kallar han för extraordinära under. De händer, men de är undantag. Ovanliga.

Det stora undret är att vi i vår skröplighet och sorg, ja till och med meningslöshet, vaknar, går upp och mitt i hopplöshet kan känna hopp. Idag finns många skäl till hopplöshet. Klimatet, krig, energipriser, instabil politik.

Det kan hända, där på berget, att livets skönhet, att vara till, kanske en hand att hålla i, en uppgift att gå till, ett mysterium att lösa. Något som ger oss lust ännu en dag. Lust och glädje. Lust, glädje och tacksamhet. Och lovsången växer mitt i allt över att finnas till.

För där är ett hopp. Om livet, om framtiden. För Gud har inte övergett oss. Och till ett tecken på hans närvaro har han lämnat ett bröd och lite vin. Kristi kropp och Kristi blod. Liv i ditt liv. Liv för världens skull, för fredens, för skapelsens, för enhetens och samhörighetens skull. Ett enda bröd och en enda mänsklighet.

Amen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *