Prövningens stund, 2024-02-18 (Lasse Vallmoss)

Matt 4:1-11
1 Mos 16:1-13

Varifrån kommer du och vart är du på väg? Frågan ställs till Hagar, slavflickan, när Gud möter henne ute i öknen. Frågan kan i allra högsta grad ställas till Jesus när han befinner sig i öknen. Frågan kan också ställas till oss. Varifrån kommer vi och vart är vi på väg?

Men jag vill börja hos Hagar. Hennes husbonde Abraham är en klanledare i en nomadstam och som sådan äger han inte bara får och kameler. Han äger också människor. Hagar är egendom. Sara ger henne åt Abraham när hon själv inte kan få barn, och när Hagar blir uppstudsig säger Abraham till Sara att hon får göra med henne som hon vill. Hagar har ingen makt över sig själv utan får acceptera att bli ett redskap för andras syften. Och nu har hon rymt.

Men Hagar är inte bara ett offer. Hon är en stark person som visar oss att man trots allt kan överleva under väldigt svåra förhållanden. Hagar är en överlevare. Hon är också en påminnelse om vilka villkor kvinnor ofta har fått leva under, och fortfarande gör i stora delar av världen. Barnet hon bär ska bli anfader till ett stort folk. Det är vad en välsignelse innebär i Gamla testamentet, att man ska få många ättlingar. Hagar får se Gud och överleva. Det ger henne en självkänsla så att hon kan ge namn åt Gud: Du är Seendets Gud, en gud som ser människan och låter människan se Gud när livet är som svårast. Någon slags vägledning får hon också, även om den är hård: Gå tillbaka.

Varje dag så prövas vi på olika sätt. Små och stora prövningar. Har ni sett Saltkråkan? Farbror Melker var verkligen en man som prövades om och om igen, varje dag! Han föll i vattnet, jag vet inte hur många gånger. Blev jagad av bin så han målade fönstren istället för väggen. Farbror Melker började en gång skriva på en bok. Den första meningen var: Denna dagen – ett liv.

Denna dagen – ett liv. Varenda dag får vi nya möjligheter och varenda dag måste vi fatta nya beslut. Både i litet och i stort.
Och det är det som denna dagen – ett liv handlar om. Det är det som fastan handlar om. Vi kan visst göra något för att det goda ska segra i världen – men vi gör det bäst i vår egen omgivning. Genom att vårda våra vänner, vår familj och våra medmänniskor där vi bor. För vi har en Gud som tar hand om det där stora perspektivet – så att vi kan tänka på det lilla.

Visst är det härligt att se på Saltkråkan. Hur enkelt det verkade vara i Astrid Lindgrens värld. Där man hade bekymmer som att man, som Stina, inte kunde få korpen att säga: Far ända in i baljan. Eller att man, som Pelle, inte fick ett husdjur fast man så gärna ville. Eller Tjorven som bara ville bli tjock när hon blev stor. Och så Melker då… att ramla i sjön ett par gånger är ju inte så farligt. Och han hade ju en förstående familj! Det verkar som att det inte räcker längre. Kraven blir större och prövningarna allt svårare eftersom man inte längre får vara lite klantig, man får inte misslyckas på det man gör, man får inte visa att man är svag. Eller?

Gud möter oss i maktlösheten.
Det är en frestelse att ta till de maktmedel vi har tillgång till, vi människor. Även om vi känner oss maktlösa ibland, så har vi tillgång till väldigt mycket makt. Att använda makt är ett väldigt lätt sätt att få sin vilja igenom, men att använda makt har alltid ett pris.

Saraj använde sin makt över Hagar. Hon lade tjänstekvinnan i Abrams säng, och Hagar blev gravid. Priset Saraj betalade var svartsjukan.
Hagar använde sin makt över Saraj. Hon gjorde sig större och skröt med sin attraktionskraft och sin fertilitet. Priset för det var att hon hamnade i onåd hos Saraj och att hon hamnade i öknen.

Det är en frestelse som är väldigt lätt att falla för; att använda sin makt. Det är prövning att bli utsatt för situationer där den lättaste vägen skulle vara att använda makten för att förbättra sin egen situation. Den prövningen är inte riktigt samma sak som att bli satt på prov, utan mer en kamp, en strid för att klara sig igenom med en gnutta mänsklighet kvar.

Saraj blev uppäten av sin svartsjuka. Hon stod inte ut i prövningens stund, utan föll för frestelsen. Hon förlorade en del av sin mänsklighet när hon använde sin makt för att trycka till Hagar, precis som Hagar föll för frestelsen att trycka till Saraj i prövningens stund. Och många av oss gör det varje dag. Vi faller för frestelsen när vi utsätts för prövning. Ofta använder vi vår makt för att trycka till andra och själva växa oss större, blåsa upp oss på andras bekostnad.

När vi inte har tillgång till makten, när vi är som mest maktlösa och ändå mitt i våra livs största prövning, då har vi inget annat än vår mänsklighet. Vi är svaga och bräckliga i vår mänsklighet, inte mycket att ha. Men just där och just då, är Jesus som allra, allra närmast oss. För, som det står i Hebreerbrevet, har vi ju inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, nämligen Jesus själv. Han var i sitt livs prövning där i öknen. Det hade varit så lätt för honom att använda sin makt till att förvandla de där stenarna till bröd. Det hade varit så lätt för honom att beordra fram ett gäng änglar som skulle fånga honom när han hoppade från tempelmuren, för änglarna gör som Jesus säger. Det hade varit så lätt för honom att flytta fokus från Gud och Guds rike till sig själv för att få tillgång till makten och härligheten. Men det gjorde han inte. Han valde att behålla sin mänsklighet och blev därigenom mer och mer gudomlig. Han valde att sätta sin allmakt åt sidan och bara låta kärleken finnas kvar.

Amen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *