Vägen till korset, 2026-03-29 (Anders Jarl)

Luk 19:28-40

Som scout har jag ofta tänkt att jag skulle vilja ha en näverkont för endagspackningen. I väntan på att jag en dag kanske får en sådan ryggsäck får jag hålla till godo med scoutledarmaterialet Konten – idéer att bära med sig för SMU-scout. Där finns det på framsidan två scouter som bär varsin näverkont. Jag brukar tänka på ledarpärmen Konten just på Palmsöndagen eftersom den under fliken Troligt innehåller ett palmsöndagsdrama som handlar om två gatsopare som får städa upp efter Jesu intåg i Jerusalem och det framkommer att de även har fått se Jesus fler gånger under arbetstid t.ex. i samband med brödundret och när det berättas om en äktenskapsbryterska. Bra att det finns några som röjer upp när Jesus ibland stökar till.

Förutom att stöka till det praktiskt går det att säga att Jesus också stökar om i människors huvuden och tankar. Jesus överraskar och gör många gånger något oförväntat. Det judiska folket hoppades på att Jesus skulle bli den nya kungen som skulle befria dem från den romerska ockupationen men de blir besvikna när Jesus förklarar att han är en annan typ av kung med ett annorlunda kungarike. Detta gör avståndet litet mellan hosiannaropen och korsfästropen. Jesus var inte mycket att hoppas på.

Hosiannaropet är speciellt eftersom detta gamla jubelrop både är en bön om hjälp och ett trosvisst tack för denna hjälp. I lidandets närhet hörs lovsången. Sedan talar Jesus om ropande stenar och då förstår vi att det inte bara är människor som kan ropa. På andra ställen i bibeln står det bland annat om att blod och hela skapelsen ropar men vad menar egentligen Jesus med ropande stenar? Svårtolkade uttryck var vanliga på Jesu tid och det gör att man inte kan veta exakt vad Jesus syftade på. En teori är att Jesus menade att om Jerusalem inte tog emot sin Messias som var värd dessa hyllningar så skulle stenarna och ruinerna efter den förstörda staden vittna om vad man hade förkastat.

När vi idag ropar hosianna får vi göra det i glädje över att Jesus finns hos oss och vi kan tänka att han har ridit in i Farsta men ropet får också innehålla en bön om räddning och befrielse för alla som lever under förtryck och på platser där våldet och kriget härskar. Ropet får innehålla alla våra känslor och allt det vi vill förmedla till Gud.

Folket kallade Jesus för konungen som kommer i Herrens namn, men Jesus var inte den kung som folket hade förväntat sig. Jesus då som nu rider in i trasiga och fattiga människors liv. Han kommer rakt in i människors liv, just där vi är, inte där vi borde vara. Det som ligger nära till hands att säga om Jesus utifrån Palmsöndagens händelser är att han förblir densamme oavsett om han möts av hyllningar eller hånande. Där har vi det inte lika lätt att bara skaka av oss folks kommentarer och åsikter men vi kan låta oss inspireras av Jesus och påminna oss om att människovärdet är konstant och oändligt såsom Guds kärlek är till oss.

Jesus behövde en åsna för sitt intåg i Jerusalem för att profetian skulle uppfyllas. Denna fråga och önskan kan omformuleras till att Jesus behöver dig och mig. I Jesu ögon är vi alltid behövda och vi blir tagna i anspråk. Detta blir tydligt i ett årsmöte när vi väljer personer till olika förtroendeuppdrag. Möjligheten ges att både tjäna Gud och församlingen vilket är en förutsättning för att kunna fortsätta vara kyrka och en viktig mötesplats i Farsta. I gemenskap med varandra får vi dela tro och liv. Jesus är konungen som segrar genom att lida och dö och som härskar över oss inte i kraft av sin makt utan i kraft av sin utgivande kärlek.

Låt oss be: Herre Jesus, idag rider du in i din huvudstad, smord till konung, smord till din begravning. Folket viftar och jublar, barnen sjunger kröningssånger och dina lärjungar hoppas att du i dessa dagar skall upprätta riket. Du ensam vet vart vägen egentligen går. Herre hjälp oss att följa dig över mantlar och palmer, i fattigdom och överflöd genom politisk och mänsklig förvirring, osäkra på allt utom dig. Du ensam vet vart vi kommer. Du ensam är värd att följa överallt. Själva når vi aldrig fram till hela sanningen, hela kärleken men ge oss viljan att här och nu strida för deras seger och söka oss fram mot den fullkomlighet som bara finns hos dig.

Amen

Gudstjänsten på Youtube (länk).

Anders Jarl är regional kyrkoledare för Equmeniakyrkan Region Stockholm.