Kärlekens väg, 2019-03-03 (Carola Backlund)

Det är fastlagssöndag idag och vi är snart på väg in i fastetiden inför påsken. Veckans tema är ”Kärlekens väg”.

Kärleken kan se ut på många olika sätt och vi visar varandra kärlek på olika vis beroende på vad det är för relation vi har till varandra. Vi har nära kärleksrelationer som till vår partner eller våra barn om vi har en partner eller barn, vi har vänner som står oss nära, bekanta. Om vi fortfarande arbetar så har vi kollegor vi möter eller så möts vi en torsdag i kyrkan för att äta soppa och lyssna på musik. Vi möter många människor i vår vardag.

Att följa ”kärlekens väg” är inte alltid lätt. Ofta snubblar vi och faller på vägen där vi går fram i livet i våra relationer men också i dem möten som vi har med människor som på olika sätt passerar genom våra liv. Det kanske inte är så svårt när jag träffar människor som jag har varmare känslor för och som jag kommer bra överens med. I dem relationerna där det för det mesta går smärtfritt. Ingen relation är dock helt smärtfri det vet vi nog alla som sitter härinne idag. Men i dem relationer som är enklare för oss är det kanske inte så svårt att visa kärlek och följa kärlekens väg men det kan vara desto svårare i relationer som vi inte tycker är så enkla och det kan vara ännu svårare att känna kärlek till människor i dem relationer som jag har svårt för. Människor som irriterar mig och som jag tycker påverkar mig negativt. Då blir det inte alltid lika enkelt då kan det till och med ibland bli riktigt svårt. Ibland har vi förväntningar på vad andra människor ska vara och vad de ska tillföra till relationen vi har och när de inte uppfyller dem förväntningarna och är det vi vill att dem ska vara kan det göra oss väldigt besvikna.

Att hjälpa andra människor och älska andra människor kan också bli en spegel för oss själva en spegel som visar saker om oss själva som vi inte vill se. Att älska andra människor i all deras brustenhet kanske gör att vi får syn på vår egen brustenhet mitt i alltihopa. Våra egna sår och vår egen svaghet.

Det kan göra ont att följa kärlekens väg, att älska andra människor kan vara smärtsamt och mina erfarenheter finns inuti mig själv och påminner mig om att det kan göra ont.

Rädslan kan stå i vägen för oss att vandra kärlekens väg.

I dagens bibeltext som vi har läst tar Ester ett beslut om att gå till kungen fastän lagen säger att det är förbjudet. Hon gör det för att rädda sin familj och det judiska folket. Hon vet att när hon gör detta kan det innebära hennes egen död. Hon beslutar sig för att göra det ändå och jag tänker att hon måste ha varit så rädd.

Många av oss som sitter här kanske inte ha behövt ta ett riktigt lika drastiskt beslut som Ester gjorde men jag tror att det har funnits, finns just nu och kommer att finnas stunder i våra liv då vi behöver ta beslut som påverkar andra människor och mig själv. Kanske gör vi det dagligen medvetet och omedvetet.

Ibland är det lätt att ta beslut och följa rädslans väg istället för kärlekens väg. Det är lätt för mig att i ord stå och tala om kärlekens väg häruppe men som jag tror vi alla vet att det kan vara desto svårare att i handling följa kärlekens väg. I min egen otillräcklighet som människa är det svårt.

Men vi får inte glömma att vi är inte ensamma utan Jesus finns med oss och vandrar med oss på kärlekens väg. Jesus om någon vet hur det är att vandra kärlekens väg. I evangeliet talar Jesus om sin egen oro över det som ska komma men han talar också om att det inte finns en annan väg för honom att gå. Den vägen vi inte själva vågar gå, den vägen har Jesus gått för vår skull.

Vi sjunger i psalm 96 som är en av mina favoriter. Öppna mig för din kärlek världen behöver mig, världen behöver din kärlek strömmande genom mig. Vi behöver inte ensamma ta fram kärlek till andra människor. Vi kan öppna oss för Guds kärlek.

Kan det vara så att följa kärlekens väg är att konfronteras med vår egen otillräcklighet. Att vi som människor i oss själva behöver Guds styrka och kärlek för att ta oss fram på kärlekens väg. Vår svaghet, brustenhet och rädsla som gör sig påmind på olika sätt i vår vardag är en styrka. Är det just min egen svaghet, brustenhet och rädsla som kan hjälpa oss att visa en annan människa att den är sedd, förstådd och älskad. Jag behöver inte vara duktig, komplett eller beundrad av andra för att vara älskad utan jag kan komma med precis det som är just nu, min egen mänsklighet.

Kan min otillräcklighet som människa vara min stora styrka. Gud finns hos oss och vi kan låta Guds kärlek strömma igenom oss. I oss själva är vi otillräckliga tillsammans med Gud kan vi vara i kärlek och vandra kärlekens väg. En väg där vi gång på gång snubblar och faller men får hjälp att resa oss igen. Där det finns otillräcklighet men där det också kan finnas kärlek till andra människor och kärlek till oss själva, men framförallt en väg fylld av kärlek från Gud till världen och till oss.  Öppna mig för din kärlek världen behöver mig, världen behöver din kärlek strömmande genom mig.

Amen