Etikett: Anders Johnson

Änglarna, 2026-10-04 (Anders Johnson)

Joh 1:47-51

Ser ni änglarna här i kyrkan? Det sitter ju en på orgeln där borta. Två hänger faktiskt vid korset där nere och ser nyfiket vad vi håller på med. Eller nä, jag ser faktiskt inte änglarna jag heller, men jag kan ibland tycka att jag kan känna dem. Vi säger ju ofta att var och en av oss har en skyddsängel och när jag nu verkligen försöker känna efter så visst känner jag ett litet flås i nacken av någon som står bakom mig.

Är det någon av er som sett filmen Änglar över Berlin? Där fick man följa deras vardag och hur de inte fick påverka människorna som de betraktade. Jag blev rekommenderad att se den av en chef på jobbet men måste erkänna att varken jag eller Birgitta gillade filmen. Däremot så tittade jag nyligen på Den enfaldige mördaren. En ung och fattig dräng, spelad av Stellan Skarsgård, blir påhejad av änglar att döda den elake brukspatronen, spelad av Hans Alfredsson. Jag vet att när jag såg den första gången som ung militär tyckte jag att den var fantastiskt bra och nu så här 2026 håller den fortfarande.

För Maria var ängeln Gabriel verkligen på riktigt och herdarna på julnatten, de såg och hörde änglakören.  Men hur är det med ängeln som står här bakom mig?

Har ni hört talas om Senecas ängel?

Janet Jennings växte upp på en gård i USA på mitten av 1800-talet. En rätt smart tjej, för trots att de var 12 barn i kullen och man kan tänka att hon inte fick någon vidare utbildning, så blev hon redan som tonåring lärare i byn där hon bodde.
När inbördeskriget bröt ut 1861 tog hennes bror Guilford värvning, men blev tyvärr efter några år allvarligt skadad. Janet kände att hon behövde hjälpa honom och for till Washington där han befann sig. Att hon inte var sjuksköterska hindrade henne inte utan hon började vårda honom och samtidigt hundratals andra soldater. Någon/något hade viskat i hennes öra att du skall åka till Washington. Du har en uppgift och jag kommer att vara med dig.

Åren går, kriget tar slut och berättelsen skulle kunnat sluta här, men det finns en fortsättning.

Janet stannar kvar och efter några år börjar hon arbeta som journalist. Det går bra för henne och hon skriver reportage för de stora tidningarna.
Så kom spansk-amerikanska kriget med Kubas självständighetskamp.
Man kan tänka sig att Janet, som nu var strax under 60, kände att hon gjort sitt men något/någon viskade på nytt i hennes öra. Hon hade en uppgift att berätta för mänskligheten om alla krigets grymheter. Eftersom hon var kvinna fick hon inte åka dit som journalist men Röda korset behövde sjuksköterskor så hon åkte dit med dem.

På Kuba var det fruktansvärt. Överfulla sjukhus, lite personal och sårade soldater överallt. På dagarna skrev hon sina artiklar och på nätterna jobbade hon på sjukhusen för att ta hand om sårade soldater.

Så efter mindre än 3 månader kom skeppet USS Seneca. Det var ett transportfartyg som skulle frakta ungefär 100 svårt skadade och sjuka soldater tillbaka till USA. Förhållandena var fruktansvärda på båten. Soldaterna låg på hårda träbritsar, vattnet var dåligt och maten höll på att ta slut. Hon var den enda sjuksköterskan ombord och med bara en sax, en pincett och några bandage lyckades hon klara överresan till New York utan något enda dödsfall.

Hon blev lite av en hjälte och fick smeknamnet Senecas ängel. Det var faktiskt så att 40 av de sårade soldaterna skrev var sitt personligt tackbrev till henne.
Janet Jennings följde sin kallelse den gången hennes bror blev skadad. Hon visste inte vart den skulle leda utan bara vad hennes nästa steg var. Hon följde den och fick ett spännande liv i det godas tjänst.

Men varför berättar jag det här på Mikaels dag? Och vad har egentligen Janet med Natanael att göra? Jo, jag tror att det handlar om samma sak. Att bli sedd, att höra en kallelse och våga följa den.

Så låt oss gå tillbaka till berättelsen om Natanael. Innan vi kommer in i handlingen har Natanael diskuterat Jesus med Filippos. ”Inget gott har någonsin kommit från Nasaret”, säger han och ni skall veta att på den tiden var Nasaret verkligen en liten håla. Men Filippos stod på sig och tillsammans gick de för att träffa Jesus. Väl framme tittade Jesus på Natanael och bekräftade att han var en riktig israelit som alltid stod vid sitt ord och aldrig sviker någon. Vi känner ju inte Natanael men detta måste verkligen varit viktigt för honom för han utbrister i undran hur Jesus kan känna honom så väl. Jesus svarar som en självklarhet att ”Jag såg dig redan när du satt under fikonträdet”.

Det låter som ett konstigt svar, eller hur? Men tänk er ett stort och lummigt träd med kraftiga blad. Perfekt att sitta under i skuggan. Jag kan tänka mig att det rätt ofta hölls lektioner under trädet istället för inne i synagogan när det var riktigt varmt. Så Jesus kommentar kanske vi kan skriva om till att ”Jag såg dig redan när du var ett barn”. Jesus kände alltså Natanael långt innan han hade träffat honom, precis på samma sätt som Jesus kände dig och mig, långt innan vi träffade honom. För Natanael är ju detta alldeles fantastiskt. Han inser att mannen framför honom inte är en vanlig människa utan något ofantligt mycket större. ”Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung”. Hans hjärtas insikt tillsammans med kunskapen från alla studietimmar och han bröt ut i en lovsång till vår Herre. Jesus ser och Jesus hör.

Men Jesus har också en plan för Nathanael på samma sätt som han hade en plan för Janet och en plan för dig och mig. Men det räcker inte att Nathanael tror, han måste också följa Jesus. Därför säger han att himmelen skall öppna sig och genom hålet skall änglar stiga upp och ner över människosonen. Jesus använder inte beteckningen Guds son eller Israels konung. Jesus vill inte vara någon högt där uppe som tittar ner på oss. Han vill vara en av oss. Vandra vid vår sida. Vara den stöttande handen, den som hjälper och lyssnar. Den som finns till för dig och mig.

Nathanael bestämmer sig. Han skall följa Jesus och han blir en av hans lärjungar. Vad hade hänt om han inte vågat följa Jesus? Antagligen hade han levt ett lugnt och stilla liv i Kana i Galileen, där han kom ifrån. Istället fick han enligt traditionen ett rätt häftigt liv där han reste österut som missionär, ända till Indien, och predikade Jesu budskap. Jesus visste att han var rätt man för den här uppgiften och Nathanael lyssnar till Jesus och följer honom.

Är det någon som ropar till dig just nu, eller tyst viskar i ditt öra? Kom och var med. Jag behöver dig till någonting just nu, precis som du är. Vet ni vad, jag tror han vill ta dig med på ett äventyr. Kanske stort, kanske litet men definitivt ett som du inte vill vara utan.

Amen

Gudstjänsten på Youtube (länk).

Friheten i Kristus, 2026-08-23 (Anders Johnson)

Mark 2:23-28

I dag har vi hört berättelsen om när Jesus gav de hungriga lärjungarna friheten att bryta mot en regel i det judiska samhället för 2 000 år sedan. Vi har också hört uppmaningen från Paulus att eftersom våra mödrar var fria kvinnor så är vi också fria.

Till att börja med, stal inte Jesu lärjungar från bonden som ägde sädesfältet? Jag måste erkänna att om jag hade gått i kanten på ett sädesfält och smakat lite på vetet hade jag nog tänkt att nu stjäl jag från bonden, ungefär som när man pallade äpplen som barn. Men det står faktiskt i 5 Mos 23:24-25, ”När du kommer in i någon annans vingård får du äta så mycket druvor du orkar, men du får inte ta med dig i korg. När du kommer in på någon annans sädesfält får du rycka av ax med handen, men du får inte gå med skära på hans fält.”

Du fick alltså gå in i någons vingård och äta dig mätt, så länge du inte tog med dig någonting därifrån. Låt oss säga att rättsuppfattningen förändras med tiden. Men nu var ju problemet inte att lärjungarna tog lite ax och stoppade i munnen, utan att de gjorde det på sabbaten.

Budord 3, Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Hur ofta tänker du tanken att det här borde jag inte göra idag för det är en söndag? Förmodligen borde jag tänka det varje söndag men jag tänker nog aldrig så längre. Jag gör andra saker på söndagen än vad jag gör under vardagarna och det innebär avkoppling och återhämtning. Gud vet att vi behöver det och att vi inte skall arbeta 7 dagar i veckan. Det är så viktigt för oss att komma ihåg så han la budet före bud som, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

Vi har en mängd lagar och regler att förhålla oss till. En del är riktiga lagar, som att inte stjäla eller att inte köra för fort eller mot rött ljus är ju rätt enkla. Andra, t.ex. mot diskriminering är svårare. Där finns ju en tydlig lag bakom men i praktiken handlar vi ju oftast efter våra normer och moralregler. Ta det här med flyg t.ex. Förr så flög vi så mycket vi kunde och hade råd med. Ingen tänkte så mycket på det. Så började vi på allvar se effekten av koldioxid och fram kom begreppet flygskam. Jag trodde nog att flyget skulle minska när vi insåg att vi behövde lägga om vår livsstil. Men idag flyger vi ju minst lika mycket som förr trots att vi som mänsklighet vet att vi borde minska vårt flygande rejält.

Tillbaka till dagens text.
Innebär detta att eftersom Jesus låter lärjungarna bryta mot lagen, så har vi en frihet att göra det också, lite som det passar oss? Så klart inte.
I skapelsen åt vi av äpplet och fick som gåva eller förbannelse att försöka avgöra vad som är rätt och vad som är fel. Gud såg att det ansvaret klarade vi inget vidare så han skickade sin son och när han åkt hem fick vi den Helige Ande. Så jag kan tycka att vi borde vara rätt bra rustade att avgöra vad vi skall göra och vad vi inte skall göra.

I dagens text har vi fariséerna, de skriftlärde, de som har läst allt och som verkligen har koll. De tolkar och sätter regler. Jesus däremot, han tänker själv och inser att de där killarna kommer att fungera mycket bättre med lite i magen, så han låter dem bryta mot en regel eller norm som fanns på den tiden. Samtidigt är det ju en uppmaning till oss. Vad har vi för normer och regler 2026? Är det ok att flyga lika mycket som förr, nu när vi ser konsekvenserna av vår livsstil i form av bränder och höga temperaturer?

Paulus skrev att vi inte skulle ta på oss slavoket igen. Ibland kan jag känna att det sitter rätt hårt på våra axlar. Vi har en massa saker som vi känner att det förväntas av oss. Jobb, karriär, familj, gott om vänner, vara aktiv här i kyrkan, ta hand om miljön, sköta den egna hälsan osv. En massa saker som visserligen tillför en hel del fint i livet men också en massa krav och stress. Om ni känner på axlarna, visst kan ni känna trycket efter oket.
Jesus var också människa. Även han har känt trycket och stressen i sin kropp. Han vet.

Dagens tema är ju Frihet i Kristus och jag kanske skulle vilja justera temat lite till Frihet med Kristus.

Nu vill jag att alla blundar. Försök förnimma en känsla. Börja med känslan av frihet. Flyg som svalan en fin sommardag. Du har luft under vingarna och snabbt och enkelt flyger du runt i cirklar. Känn sedan att du vilar. Du är riktigt snäll mot sig själv. Känn att livet är gott och att du är delaktigt i något riktigt stort och fint. Se Jesus som sitter här bredvid dig. Hör hur han säger ditt namn. Han ler mot dig. Vi är vänner.
Nu kan ni titta igen.
Visst kändes det bra?
Om ni är som jag så är jag säker på att ni känner att den känslan vill jag återkomma till, igen och igen.

Från andra Moseboken hörde vi om att jorden behövde vila och på det sjunde året fick det fritt växa vad det ville på marken. Människorna och djuren måste också ha en dag i veckan då de får vara fria och vila.
Galaterbrevet berättar att vi inte behöver förtjäna Guds kärlek. Vi är redan fria.
I Markusevangeliet får lärjungarna äta. De behöver inte prestera. Det är ok att de tar lite ax på sabbaten och bara får finnas till i Jesu närhet.

Jesus vet att det inte är så lätt att vara människa men han försöker verkligen förklara för oss att ett liv med honom inte bygger på prestation utan på sann kärlek. Även Paulus hälsade ju till oss förut, och nu har jag omformulerat lite och tagit bort mycket, och kvar blir:
”De som söker rättfärdighet i lagen, de har hamnat utanför nåden. I ett liv med Kristus Jesus kommer det an på tron, som får sitt uttryck i kärlek. ”

Och kanske är det inte krångligare än så. Se dig omkring. Här finns vi, Guds församling. Här hittar du massa energi, kreativitet och gudslängtan. Här är gänget som vill hitta Jesus. Här finns vi som vill att andra Farstabor också skall få möta honom. Vi vet att oavsett vilka utmaningar som finns framför oss så vandrar Jesus med oss och han kommer att hjälpa oss i våra ansträngningar.

Som Paulus skriver, ”I ett liv med Kristus Jesus kommer det an på tron, som får sitt uttryck i kärlek.”

Den tron ger oss frihet att älska.
Den tron ger oss frihet att tjäna.
Den tron ger oss frihet att leva.

Amen

Gudstjänsten på Youtube (länk).

Hjälparen kommer, 2026-05-17 (Anders Johnson)

Joh 16:12–15

Först dog han på korset. Sedan kom han tillbaka och allt kändes så bra. Och nu har han dragit. För gott verkar det som. Vi är instängda här på övervåningen. Vågar knappt gå ut. Det är trångt, många gråter. Vi ber och ber. Än så länge har vi mat men vad händer sen?

Det var nog inte så lätt för den första församlingen, precis efter att Jesus lämnat dem. Han hade lovat dem att någon skulle komma och hjälpa dem men de förstod inte vem eller vad. Vi kan verkligen förstå att de kände sig övergivna och rädda. Vi vet vad som snart skall hända men just då kände de sig väldigt oroliga. De var väldigt mycket mitt emellan. Jesus har lämnat dem och Anden som skall komma.

I den gammaltestamentliga texten träffar vi Elia. Han är också mitt emellan. Mitt emellan uppgivenhet och nytt uppdrag. Han har slitit hårt och haft med- och motgångar. Innan vi kommer in i berättelsen flyr han för sitt liv. Han ger sig rakt ut i öknen och vandrar en dag, varefter han sätter sig under en ginstbuske. Nu vill han bara dö, och så somnar han. Så klart. Gud tog hand om sin tjänare och han fick äta och vila och krya på sig. Nu var kroppen redo för nya uppdrag och det är då vi kommer in i texten. Men eftersom både kroppen och knoppen måste fungera för oss människor så tar Gud ett samtal med Elia där han får ge utryck för sin sorg och frustration. Vi skulle nog säga att han får möjlighet att lätta på trycket, och först då är han redo att ta emot nya uppgifter.


Hur är det för oss, är vi också mitt emellan? På sätt och vis är vi det på många plan. Vi har krig i vår omvärld som kommer att ta slut. Vad händer sedan?

I Konungariket Sverige har vi en regering som snart slutfört sitt arbete. Sedan kommer en valrörelse och ett val, som ger oss en ny regering, eller den gamla igen. Vad händer då?

Här i församlingen försöker vi hitta vägen framåt. Vad är Centrumkyrkan om 5 år? Är vi också mitt emellan något före och något efter?

För en dryg månad sedan fick jag hålla mina två barnbarn för första gången. Jag vet inte hur men jag vet att de kommer att förändra mitt liv. Jag var mitt emellan och nu är det något nytt, som jag inte riktigt vet vad det innebär.

Hur är det för dig? Känner du att du har nått vägs ände eller har någonting hänt som gör att du känner att du håller på att avsluta något och att något nytt är på väg, fast du inte vet vad det är, om det ens kommer?

Evangelietexten idag kommer från Jesus tal, från den sista måltiden. Här talar ju Jesus direkt till lärjungarna, men också till oss, 2 000 år senare. Han talar väldigt tydligt om att han inte lämnar dem ensamma med ett budskap som de själva måste bära. Han lovar här och nu att han skall vara med dem genom Anden, som skall komma. Anden skall vägleda oss med sanningen och hela sanningen.
Han säger också att det är han som pratar till den helige Anden. Anden för oss närmare Jesus och hjälper oss att förstå det han vill säga.
Så den helige Anden är en direkt kanal mellan Jesus och oss. Enkelt alltså, det är bara för oss att lyssna. Hur svårt kan det vara?
När vi läser Bibeln så märker vi att Jesus inte gav lärjungarna alla svaren rätt upp och ner. De kom i små korta fraser som t.ex.

”Följ mig.”
”Ni är världens ljus.”
”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Vad menade Jesus när han sa följ mig? Inte att vi alla fysiskt skall gå i ett långt led bakom honom utan vi skall ju så klart följa honom på ett annat plan. Lite luddigt och vi måste tänka själva.

Ni är världens ljus. Det kräver också lite eftertanke. Så klart att vi inte skall gå omkring som lucior, allihop utan vi skall sprida ljus och värme, mänskligt ljus och värme. Vi måste tänka själva.

Det sista citatet ”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Även det här är rätt otydligt och kräver en hel del funderande över vad Jesus menade egentligen.

Så om nu Jesus pratade direkt till människorna på ett sätt som krävde att man tänkte själv och reflekterade, så är det inte så konstigt att vi idag kanske inte alltid direkt förstår vad Jesus vill säga till oss genom Anden. Vi behöver också fundera, be, umgås med varandra och på så sätt låta Jesus forma oss.

Visst har du träffat någon som det varit lite svårt att kommunicera med. Man har liksom pratat om varandra och du har inte förstått vad hen menat och du har känt att hen inte riktigt förstår vad du vill säga. Och så har det kommit sig att ni har varit tvungna att samarbeta. Så klart lite trögt i början men efter ett tag börjar ni förstå varandra och arbetet flyter allt bättre och efter en tid så inser du att det här var en alldeles fantastisk människa och resultatet blev så mycket bättre än om du gjort det med din bäste kompis. Och vet ni vad. Jesus är visserligen född som människa i ett stall i Betlehem för över 2 000 år sedan men han är rätt olik alla av oss. Så det är klart att samtalet och samarbetet med honom kan gå lite trögt ibland, speciellt som en hel del skall gå genom kanalen den helige Anden. Men eftersom vi är så olika så blir resultatet så mycket bättre än om vi människor försöker själva utan honom.

När känner du mest gudsnärvaro? När talar Jesus som allra tydligast till dig? Är det vid den ensamma promenaden i skogen eller här när du tänder ett ljus i ljusbäraren? Kanske då du sitter ensam hemma och läser Bibeln eller kanske när du är här i kyrkan och hjälper till med det praktiska? Fundera på när du hör Jesus röst som tydligast och försök att lägga mer tid där.

Både den gammaltestamentliga texten där Gud samtalar med Elia och texten om den bedjande och väntande församlingen säger att vi måste öva oss i att tro på att vår Gud verkligen har en plan för oss. Uppgifter som han vet att vi klarar av. Saker och ting som Jesus verkligen behöver få uträttat, här och nu. Han behöver dig, han behöver mig, han behöver församlingen här i Farsta. Han behöver oss, på samma sätt som vi behöver honom.

Så… tillbaks till lärjungarna…

Jesus hade lämnat dem. De saknade kraften att ta läran vidare, men de bad, väntade och hoppades. Gud överger dem inte. Snart kommer hjälparen som han lovat. Anden har med sig den klokhet, energi och driv framåt, som de förlorat med Jesus. Den första församlingen tar fart och 2 000 år senare finns vi här och kan fira gudstjänst tillsammans.

Amen

Gudstjänsten på Youtube (länk).

Nåd och tjänst, 2026-02-01 (Anders Johnson)

Matt 19:27-30

Lönar det sig verkligen att följa Jesus?
Förra gången jag stod här, för ett par månader sedan, så handlade det om att göra det bästa av tiden här och inte bara låta den rulla på. Fylla dagarna med vettiga och stimulerande saker under den tid man lever här.
Och tänk, idag är det faktiskt lite av samma tema, nåd och tjänst.

Men jag tror att vi börjar att titta lite i Bibeln och ser vad som kommer innan dagens text. Det handlar om en man som säger till Jesus att han följer alla buden, försöker göra allt rätt och ändå är det något som fattas. Jesus svarar då ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” 

Visst var Jesus rätt grym mot den där mannen. Han hade inrättat och byggt upp sitt liv på att göra rätt, vara en pliktskyldig medborgare. Kanske fru och barn. Så säger Jesus till honom att han skall sälja allt, ge bort till de fattiga och sedan börja följa honom. Det måste ju känts alldeles förskräckligt. Men jag tror att Jesus faktiskt gjorde det av kärlek till honom. När vi hör Jesus ropa som starkast i våra hjärtan är det ofta när något omvälvande händer. Det är då vi behöver fundera på vad vi håller på med och hur vi skall gå vidare. Det var precis det Jesus gjorde med mannen. Han lät honom förstå att det inte räcker. På samma sätt säger Jesus till dig och mig, här och nu. Sälj allt du har och ge till de fattiga. Följ sedan mig. Han vill ruska om oss och fundera på vad vi håller på med. Hur lever vi våra liv?  Sedan fortsätter Jesus ”Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

Det är nu som Petrus undrar ”hur blir det då för oss?”. Kanske var det också så att Petrus var den som hade offrat mest för att följa Jesus eftersom han hade en fru och eventuellt barn, som saknade honom när han var borta.
Ni som har följt mig, säger Jesus, skall få hundrafalt igen, få evigt liv och den minste skall bli den störste och den störste skall bli den minste.

Det var säkert en tröst och ett svar som lärjungarna gillade. Kan tänka mig att det också passar dagens präster, pastorer, diakoner och alla andra som verkligen vigt sina liv åt Jesus. Men sanningen är ju att ingen är helt fullkomlig. Det gäller lärjungarna som följde Jesus, det gäller den unge mannen med gott om pengar, det gäller dig, det gäller mig. Ingen passerar det nålsögat. Jesus säger i Johannes 14, ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Eller från Johannes 3:16 ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Så vi lever i nåden av och genom vår Herre.

För någon vecka sedan hade jag uppföljningsmöte med min chef. Hos oss kallar vi det för PDA. För ett år sedan satte vi tillsammans satt upp de mål jag skulle ha för 2025 och nu var det dags för den slutgiltiga uppföljningen. Det handlar mycket om prestationer. Har jag gjort det som förväntas av mig? Har projekten som jag driver klarat sina deadlines. Om inte har jag agerat på rätt sätt? Hur har jag kommunicerat? Hur har jag… ja, ni förstår. Sedan så sätter vi betyg. Jag har först gjort det i min ensamhet och sedan diskuterar vi resultatet tillsammans och eventuellt ändrar vi sedan min egen bedömning.

Efter det diskuterar vi mina mjuka mål som handlar om hur jag är i gruppen, hur bra jag är på att samarbeta och få den grupp jag tillhör att fungera bättre tillsammans och utvecklas. Till sist så kommer utbildningsmålen. De skall också gås igenom och bockas av.

Så, hur bra medarbetare är jag på jobbet? Vi räknar inte ut ett medelbetyg, inte där och då i alla fall, men kanske gör min chef det sen. För trots allt… det är en verksamhet som skall tjäna pengar och gå med vinst och visst påverkar resultatet från utvärderingen av mig också den nya lön jag kommer att få lite senare i år.

Nu är ju Guds rike något helt annat än en privat arbetsgivare vars viktigaste uppgift är att tjäna pengar.

I texten ger Jesus oss också ett lite tips på vägen. ”Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.” Att vara en del av Jesu kropp här på jorden är inte att klättra på en karriärstege. Inte heller att försaka allt och försöka vinna en stor tävling. Jag tror att de flesta av er håller med om att det är en resa som vi gör tillsammans, och med Jesus i våra hjärtan. Sedan är det så klart inte en passiv resa där vi bara åker med. Gud vill att vi skall tänka, fundera, ha kriser, lösa kriser, mötas, skiljas. Han vill att vi skall vara nyfikna, ta i och jobba hårt när det behövs. Men också nojsa, slappna av och ha kul. Allt det som det innebär att vara människa. Men vi skall göra det tillsammans med honom.

Jesus sätter inte eller betyg på våra prestationer. Han värderar hur väl vi fungerar i hans arbetslag. Han bedömer inte hur mycket vi utvecklas. Han vill vandra med oss, hjälpa oss på vägen och få vara en del av våra liv.

Kyrkan är ju så klart ett sätt att organisera oss kring Jesus. Här är det lätt att tro. Här är det lätt att känna Guds nåd och närhet. Därför vill jag påminna om vår församlings vision. Där står det:

Centrumkyrkan i Farsta är en del av Equmeniakyrkan.

Vår grund:
Att lära känna och leva nära Gud, som Fader, Son och helig Ande.

Vårt uppdrag:
Att göra Jesus Kristus känd och följd. Detta gör att vi vill:
– tjäna Gud i praktisk handling och lovsång.
– vara en mötesplats och växtplats präglad av omsorg och öppenhet.
– ta ansvar för våra medmänniskor och skapelsen.
– att glädje och uppmuntran skall locka fram delaktighet och ansvarstagande.
– samverka med andra kristna gemenskaper.

Kanske är detta i alla fall något som du och jag kan bygga vidare på när vi funderar på hur vi bäst kan tjäna Guds rike här och nu.

Någon skrev:
Jag är ingenting, jag väntar ingenting särskilt, men just därför är jag någonting och ska också få någonting alldeles särskilt. För Jesu skull och genom tron på honom.
och
Ödmjukhet är vägen till att bli lik Gud.

Så är det lönsamt att följa Jesus?
Du har alltid en vän som sitter och lyssnar i ditt hjärta och som svarar när du ber. Du har vänner som önskar dig gott och som vill vara med dig på hela din vandring. Du får vara en del av något stort och din strävan för Guds rike här på jorden kommer att ge dig självkänsla och låta dig växa som människa.
När sista andetaget är taget och ditt liv här är till ända vet du att det väntar något gott på andra sidan.

Till sist vill jag återkoppla till bibeltexten och dess sammanhang igen. Efter vår text kommer berättelsen om vingårdsarbetarna. En del jobbade hela dagen, några kom in efter lunch och några släntrade in strax innan det blev mörkt. Men när det var dags för betalning fick alla lika mycket lön.
Vingården är här och nu. Vi är alla kallade och Jesus står vid porten och välkomnar oss med öppna armar.

Amen

Kristi återkomst, 2025-11-23 (Anders Johnson)

Dan 7:9-10
Upp 20:11-21:5
Joh 5:22-30

Kommer ni ihåg mannen i Betesda? Han hade varit sjuk i 38 år och det sas att den som först kunde ta sig ner i vattnet efter att en ängel stigit upp skulle bli helt frisk. Så klart, Jesus kommer dit och botar honom, och allt borde varit frid och fröjd, men det var ett problem. Han hade gjort det på sabbaten. Då blev judarna så klart upprörda. Jesus borde veta bättre än att jobba på vilodagen. När han senare i templet berättar att Gud verkar genom honom och att Gud är hans far, och att han kan göra under och uppväcka döda precis som sin far, då var det många runt honom som blev väldigt upprörda.

Kära vänner, idag är det alltså domsöndagen. Från Daniel får vi höra om en man i snövita kläder som sitter på en tron av eld och han blir betjänad av många. Så kommer domare fram och de har med sig böcker, många böcker, för nu skall alla människor dömas.
Från Uppenbarelseboken har vi en vit tron och jorden och himmelen blev rädda och flydde. Kvar blev människorna som stigit upp från sina gravar och alla dömdes efter sina gärningar. De som inte platsade kastades ner i den brinnande sjön medan de goda får en ny himmel och en ny jord och ett nytt Jerusalem kommer ner från skyn. Ingen död, ingen sorg och ingen smärta skall finnas mer.

Så kommer Jesus och det känns som om han vill försöka förklara för oss, och göra oss mindre oroliga. För det första, är det han som kommer att vara domare. Den milde och gode Jesus, som vi känner från texterna. För det andra. Den som lyssnar på honom och tror på Gud, han faller inte i domen utan skall ha evigt liv. Och för det tredje. Det är inte han som hittat på att det skall vara så här utan det har Gud bestämt. Det känns ju på sätt och vis rätt tryggt. Vi vet inte exakt vad som kommer att hända den där dagen. Jag tror att vi kommer att få träffa vår Herre, ansikte mot ansikte och prata igenom våra liv. För någonstans betyder det vad du och jag gör med våra dagar här på jorden.

Så nu undrar jag, går ditt liv på autopilot? Låter du det bara rulla på? Ofta när jag svara på frågan, ”Hur är läget?” brukar jag just svara så att det bara rullar på och att livet kanske är bäst just så då det bara rullar på. Är det verkligen så?

Har ni hört talas om boken Die with zero eller dö med noll. Underförstått noll kronor på bankkontot. Skriven av en rätt rik amerikan, Bill Perkins. Den handlar om att man inte bara skall låta livet rulla på. Bokens bärande idé är att man skall maximera antalet upplevelser i livet och för att kunna göra det så skall man planera sin livsekonomi på ett sådant sätt att pengarna tar slut samtidigt som jordelivet gör det. Man inser också att om man skall maximera sina upplevelser så är det olika saker man vill, och kan göra, i olika faser av livet. Så den berömda ”bucket list”, den som man hör att en del gör när de känner att det snart är dags. Den tycker han att man skall man skriva tidigt i livet och att man skall dela upp den i 5-års intervaller. Så klart att det är olika saker som är viktiga när man är 25 och när man är 65 och framför allt hänger inte kroppen med på en del av det som en 25-åring kan göra. Författaren tycker faktiskt att vi skall leta reda på någon hemsida på nätet där vi kan fylla i våra data och sedan får vi reda på när vi skall dö. Låter rätt fruktansvärt men det ger oss faktiskt perspektiv på våra liv. Hur många somrar har jag egentligen kvar här på jorden t.ex. Det hjälper oss bort från det tankesättet att jordelivet är oändligt och att vi alltid kan göra det sen. Bättre att tänka i perioder. Vad skall jag få in under den här 5-årsperioden, och vad kan jag vänta med till sen. 

Kommer ni ihåg berättelsen från Luk 19 om mannen som gav varje tjänare ett pund att förvalta till dess att han kom tillbaka? Någon hade lyckats bra och tiodubblat värdet, medan en man bara stoppat undan pengarna och väntat på att han skulle komma tillbaka. Mannen var ju så klart olika nöjd med sina tjänare. Meningen med den berättelsen är ju att det handlar om livet som vi fått till låns och vad vi gör av det. I berättelsen är det mannen som är domaren över tjänarna.

När det är dags för mig, vet ni vem som förmodligen är den hårdaste domaren? Jag själv. Jag skulle inte vara nådig. Jag skulle nog berätta för mig själv vad jag borde gjort, varför och hur fel det var att agera som jag gjorde. Men nu är det inte så. Jesus är domaren. Han tar emot mig i sin öppna och mjuka famn. Där kan jag tryggt vila och behöver inte oroa mig. Han kommer säkert att berätta för mig vad jag kunde gjort bättre, men mer som en kompis som gör det för att hjälpa mig att förstå än för att döma och trycka ner.

Här i kyrkan har snart ett år gått. Nästa söndag börjar vi på nytt. En månad senare har även 2025 passerat och församlingens räkenskaper skall summeras. Uppfyllde vi våra mål och förväntningar? Gick ekonomin någorlunda som planerat? Arvet som vi fick från 2024, har vi förvaltat det väl och kommer 2025 att kunna lämna ifrån sig ett fint resultat för 2026 att förvalta?
För oss människor är ju överlämnandet från en generation till nästa mycket mer diffust. De är ju redo att ta över innan vi känner oss redo att lägga av. Men visst vill vi gärna att de skall få något som är lite bättre än det var tidigare.

Så meningen med livet, är det att maximera antalet upplevelser? Den som vinner är den som har mest häftiga minnen i skallen när man dör. Eller är det att ha levt ett liv med Jesus och offrat allt för hans skull? Eller är det att lämna efter sig något till eftervärlden som är lite bättre än vad det var tidigare?

Vet ni vad. Jag tror att allt det där är viktigt, men när jag sitter där i min gungstol och tittar tillbaka på livet så tror jag att det viktigaste av allt är att jag känner att jag varit med i ett sammanhang där jag varit älskad och kunnat älska. För störst av allt är kärleken.

Amen

Gudstjänsten på Youtube (länk).