Det fördolda, gudsrikets hemligheter, uppenbaras i dagens texter. Eller Guds hemligheter. Den största uppenbarelsen är förstås Jesus själv. Vi vill så gärna förstå Gud. Vi ger Gud mänskliga epitet. Gud ska vara som vi vill. Men saken är att vi människor är skapade att vara Guds avbild, medan vi helst gör Gud till vår avbild. Gud ska reagera som vi gör, döma som vi gör och bete sig som vi förväntar. Hemligheten är att det är tvärt om. Vi är Guds avbild. Hans vilja ska bli vår.
När Jesus förklarar Guds hemligheter gör han det på ett språk och med bilder som hans åhörare förstår. På den tiden kanske i kvinnligt och manligt, men också yrkesbaserat. Fiskare lyssnade, bönder lyssnade, kvinnor som på den tiden kanske var bagerskorna, surdegsbagarna, lyssnade. Ganska basal pedagogik egentligen. Det gör ju förstås att vi, idag, måste översätta vidare för att göra hemligheterna tids- och miljörelevanta. Kanske är det bilden av surdegen som passar bäst in i vår tid och miljö. Inte för mig nödvändigtvis men jag vet att det är och en tid har varit inne att odla surdeg. Det jag har fått läsa mig till för att förstå är vilken oerhört stor deg som Jesus pratar om. Tre mått mjöl är 40 liter mjöl!!! Det blir en stor limpa. Poängen blir då densamma som i berättelsen om det lilla, lilla senapsfröet som blir ett stort träd, så stort att all världens fåglar får rum. Bilderna är överdrivna. Något litet har förmåga att genomsyra hela världen.
I samtal med människor kommer jag ofta in på hur våra handlingar och våra liv sprider ringar på vattnet. När ett brott begås är det inte bara ett offer som påverkas. Förövaren gör det, offrets och förövarnas familjer påverkas. Vittnena till händelsen påverkas. O.s.v. o.s.v. Det här handlar om förståelsen av en negativ handling. Naturligtvis och mycket hellre, är det viktigt att förstå hur en god, positiv handling sprider ringar på vattnet. Det handlar inte om något magiskt eller reflexartat beteende.
Det är mer något som ”ligger i luften”, en atmosfär skapas. Ja, man kan säga ett andligt plan. Ondskan har inget eget land. Det betyder att ondskan bara kan landa där den ges utrymme. Därför sjunger vi ofta sånger om hopp på anstalterna. Som ett tillfälligt skydd. Om inte annat som en liten bubbla för en stund. Jag tänker att om jag börjar dagen med en bön eller en positiv tanke ger det också tanken och dagen ett slags skydd. Ett slags ringar på vattnet det med. Sen får man fylla på så att det liksom inte ges utrymme för det negativa. Vi har rådjur som äter upp våra trädgårdsväxter, plantor och blommor. Det finns förslag på hjälpmedel till skydd av olika slag. På samma sätt kan jag skydda mitt liv, mitt inre genom att försöka göra det goda. Genom att tro, hoppas och älska.
Jesus är Guds verkliga sätt att, som ett litet senapsfrö eller en liten surdeg, påverka hela världen. Guds hemligheter är inget som begränsas till ett folk, ett land, en stad, ett tempel eller en kyrka. Det kommer en dag, säger Jesus till den samariska kvinnan, då det inte handlar om vilket berg du tillber på. Ja, redan nu gäller det att tillbe i tro och sanning.
För några veckor sedan firades Martin Luther Kings födelsedag. I hans anda delas ett pris ut varje år av kyrkor i Sverige. Mottagarna har varit skiftande, alltifrån klimataktivisterna Extinction Rebellion till sångaren Mikael Wiehe. Inomkyrkligt och utomkyrkligt. Ibland kontroversiellt och utmanande. Och det var väl så MLK var. I år var det Mikael Grenholm, kristen forskare, debattör mm. I samtalet i samband med prisutdelningen fick han frågan vad han tyckte att vi som åhörare skulle ta med oss efter kvällen i Norrmalmskyrkan. Han svarade med att vi inte ska sluta hoppas. Sluta inte hoppas. Paulus skriver att tre saker består: tro, hopp och kärlek. Hoppet finns alltid. Och vi kan öva oss i att hoppas. När världen skakar, när människovärdet ifrågasätts, när klimatet och miljön hotas, när ditt eget liv känns meningslöst, sluta inte hoppas. Ibland är det någon som påminner mig. Och jag behöver påminna dig: ge inte upp hoppet!
Det kan vara det där lilla ordet, strimman av ljus som gör det. Vi har förstått idag att något litet kan vara början på något stort. Därför behöver jag inte alla svar på hur det ska gå eller vad som sker. Det Jesus har sagt och gjort och det Gud har visat i att födas till den här världen, är grunden för vårt hopp. Vi ska strax sjunga Kornet har sin vila. Fröet som ligger i jorden, knopparna som mognar redan innan vintern slår till, är små tecken till oss om att livet är starkare än döden, godheten starkare än ondskan, hoppet starkare än uppgivenhet och maktlöshet.
Symeon och Hanna väntade hela sina liv på uppenbarelsen. Troligen skulle även vi se dem som tokar och stackare. Men när Josef och Maria kom in i templet så visste de. Detta lilla ynkliga barn, denna vackra skapelse, är det vi har längtat efter och hoppats på. Att tyst se på när skapelsen bryts ner, galningar styr och människor går under är inte ett alternativ. Hanna rusar ut och berättar.
Vi behöver höras som en hoppets röst överallt där ondskan vill ta mark. Genom enkla handlingar, ett hoppfullt ord eller i högljudd protest beroende på situation och person. Det är hopp för världen att vi fortsätter att tillbe och fira gudstjänst. Det är ett hoppets tecken när vi deltar i samtal på våra arbetsplatser och andra mötesplatser i vardagen. Att tiga blir att hålla med. I vår tid, med Trump, Putin och Netanyahu i världens talarstolar och i Sverige med ett stundande val, måste du och jag höja våra röster mot det som är fel och sprida hopp bland dem som drabbas, i ord och i handling. Det är så uppenbarelsens ljus blir verkligt lysande. Håll ut i hoppet!
Amen
