Tänkvärt

Min sommar har varit god och innehållit många höjdpunkter. Det är
minnen jag gärna tänker på och känner mig glad över. Ett av dem är
en fin båtutflykt tillsammans med familjen. Havet är storslaget. Pittoreska
fiskarsamhällen bryter av mot de kala klipporna och skapar en speciell
atmosfär. Det är vackert och lite spännande. Vinden ligger på och sjön
är gropig. Båten studsar över vågtopparna. Jag ser att även om farten är
hög och båten ganska stor sätter den nästan inga spår alls i havet. Vågorna
suddar snart ut alla spår av vår framfart.

Vid ett annat tillfälle så var vi på utflykt i Sörmland och på vår promenad
kommer vi fram till en skogssjö. Vattnet ligger spegelblankt och när man
smyger fram till strandkanten så ser man hur fisken simmar runt. En liten
skräddare sprider små ringar runt sig när den kilar över vattenytan. När
barnen slänger sig i vattnet går vågorna i stora cirklar över hela sjön.

Så olika de är. Det upprörda havet och den stilla vattenytan på en insjö. Det
lugna vattnet är känsligt och lättrört. En liten vind krusar ytan direkt. Det
upprörda havet påverkas nästan inte alls.

Naturligtvis kan det här vara bilder för så mycket, men låt oss tänka att det
är bilden på vår tro, hur vattnet får vara vårt liv. Hur är det med vår tro?
Hur stor inverkan gör vår tro i våra liv?

I Jesaja 57:20 kan vi läsa: ”...de gudlösa är som ett upprört hav, det blir aldrig
stilla, dess vågor rör upp dy och slam.

Profeten talar om människor som liknar det stormiga havet, om hur
stormen rör upp gyttja och bottenslam. Och så blir det med oss också
när vi blir upprörda. Vi rör upp en massa gyttja och bottenslam från
livets mörkare djup. Upprördheten gör oss oftast inte vidsynta, kloka och
kärleksfulla, utan oroliga och kanske arga.

Men kan det bli annorlunda? Kan du bli lugn som en insjö en stilla
sommarkväll? Lugn och känslig för Guds beröring. Många av oss längtar
efter det. Inte efter ett liv i stillestånd, men efter ett liv i frid. Ett försonat
liv, känsligt för den gode Herdens röst och helande beröring.

Kim Bergman

Gud, kom till mig genom havets vågor. Sitt med mig vid insjöns strand. Låt mig få känna det strömmande vattnet i bäcken som porlar. Du ger mig det levande vattnet.