Tänkvärt

Hopp

I en tid då världen är upp och ner, då våra värderingar sätts på prov, kan det vara tryggt att tänka tillbaka på något hoppfullt. Ett av mina tydligaste barndomsminnen är då jag på våren fick följa med ner till båthamnen och hjälpa till att rusta båten för sommaren. Dofterna av tjära, båtlack och den där lite unkna lukten av dynor som legat instängda hela vintern, är för mig doftminnen som påminner mig om en hoppfylld sommar. En av högtidsstunderna de dagarna var fikapausen. Man drack röd saft som smakade plastdunk och åt Pågens kanelsnäckor.

Båten är en gammal symbol för kyrkan men det är inte enbart en enkel bild av kyrkan. Många gånger är båtens uppgift riskfylld. Det är de djupa vattnen som är båtens sammanhang. Att vara kyrka och församling är inte alltid som bryggseglarliv – ni vet det där seglarlivet som levs i båten förtöjd vid bryggan och som aldrig blir mer än livet i hamn. Båten som kanske inte ens sätts i sjön. Båtlivet som aldrig bidrar med nya vyer och erfarenheter. Det är inte till det båtlivet som Gud har kallat oss. Gud kallar oss ut på vattnet, också ut på de djupaste vatten. Ut i en typ av väder som inte alltid är så pålitligt då motvinden sätter vårt seglarkunnande på prov. Ibland ut i det som bara är medvind och inte en grynna i sikte och det bara är härligt att få vara med.

I Bibeln så står havet och vattnet för det okända, det oroande, för kaoset. Men Bibeln ger oss även bilden av hur Jesus vilar i stormen, eller hur han uppmuntrar Petrus att ta stegen ut i det okända, hur Jesus sträckte ut handen till Petrus och räddade honom upp ur vågorna tillbaka in i båten när Petrus tvekar. När Petrus var på väg att sjunka till botten fanns Jesus nära till hands. Detta är evangelium till oss, Jesu utsträckta hand som ett hoppfullt tecken, en frälsande hand.

Kim Bergman