Tänkvärt

Gå ut i hela världen och gör folk till mina lärjungar, döp dom i Faderns och sonens och den heliga Andens namn. Det jesusord som mycket av vår kyrkas uppdrag vilar på, och som ofta ligger till grund för våra kampanjer. När jag tänker på all organiserad evangelisation som vi gör så slår det mig att i mycket så finns det en stress, vänd om nu! Och naturligtvis så fort man kan vända en negativ trend ju bättre är det. Men när man tittar på Jesus så omvände han inga jättemassor, snarare så var han i slutet omgiven av en liten grupp människor som i mångt och mycket trodde att allt var slut den dagen då han korsfästes.

I våra kyrkor tänker jag att vi oftast vill skapa ett sammanhang där alla kan känna sig välkomna, att alla skall kunna hitta någonting som gör att hon eller han känner sig bekväm. Kanske till och med i så hög grad att vårt budskap om gemenskap dränks i strävan att vara till lags. Jag ser framför mig bilden av en tratt, som samlar in, för att slutligen smalna av till en trång öppning.

Är det att möta människor, att se alla människors behov? Hur gjorde Jesus?

Ett av våra mest kända möten är då Jesus samtalar med kvinnan vid Sykars brun. Eller då han kallar ned Sackaios från trädet. Jag tror att Jesus gjorde tvärtom. Han vänder på tratten, och möter människan en och en, och i den omvända tratten minskar inte sammanhanget man kommer ut till, utan det ökar. En plats där det personliga mötet får bli den gemensamma nämnaren.

Jag tror på den omvända trattens mission. Vi lever i en värld som är väldigt individualistisk, och vi har i kyrkan ett budskap som är väldigt personligt, så åter igen, vänder Jesus på begreppen. Där vi har trott att vi måste vara alla till lags, säger Jesus, se människan, möt människan, tala med varandra och inte till alla, vänd på tratten, möt människor där dom är i livet och tron, välkomna och öppna upp till en bred gemenskap.

Kim Bergman