Tänkvärt

DET SMATTRAR MYSIGT av regnrusk på fönstret nu när jag skriver dessa rader och det påminner mig om att hösten nu starkt är på intåg. Förvisso kan sensommardagar dröja sig kvar och Britt-sommar kan hälsa på, men sommaren ligger definitivt bakom oss för denna gång. Hösten innebär på samma gång aktivitet och vila. Aktivitet på så vis att jobb med nya tag rasslat igång för sådana som mig och ett nytt läsår påbörjats för den som går i skola. I vår kyrka drar scoutverksamheten, soppluncher och söndagsgudstjänster igång igen. Samtidigt innebär höst vila från kraven om händelserik semester, rakade ben och putsade fönster. Den naturligaste delen av vår omgivning visar tydligt att det efter månaders sjudande växt och aktivitet är dags för vila. Vi vet att det snart, efter ett färgsprakande crescendo, är dags för träd och buskar att inta viloläge för en tid innan det börjar om på nytt. Kanske något för oss människor att i någon mån ta efter?

MÅNGA AV OSS NICKAR NOG MED i påståenden om att vi mår bäst av en regelbunden variation av aktivitet och vila. Ändå lever trenden att ha fullt upp kvar, också hos mig inser jag vid frågan om vad jag brukar ta mig för utöver jobb. Vi som kristna har ju ändå de främsta av förebilder på detta område. Självaste Jesus drog sig ibland undan för sig själv eller med sina närmsta lärjungar, fastän att mängder av människor fortsatte söka upp honom för att få höra mer av vad han hade att säga och för att bli botade mot olika slags sjukdomar. Även Skaparen själv vilade efter att ha skapat jord, djur och människor (1 Mos 2:2-3). Nog kan då också vi få unna oss vila ibland? Vila måste inte alltid vara att dra sig undan, vara för sig själv och
göra ingenting. För somliga är vila att sjunga med i psalmsången i söndagens gudstjänst och för somliga är det att lära nya scouter bygga vindskydd. Oavsett vad vila är för dig och mig, var vi befinner oss i behov av vila och aktivitet, så får vi mötas i vår kyrka denna höst!

Tina Strömberg