17 mars, 2019 3 mars, 2019 17 februari, 2019 3 februari, 2019 20 januari, 2019
Den kämpande tron, 2019-03-17 (Tina Strömberg)
Kärlekens väg, 2019-03-03 (Carola Backlund)
Nåd och tjänst, 2019-02-17 (Peter Mänder)
Uppenbarelsens ljus, 2019-02-03 (Karin Wiborn)
Bönen, 2019-01-20 (Misha Jaksic)
Predikningar
Söndagens bibeltexter GT-text: 1 Kung 19:1-8 Evangelietext: Luk 7:36-8:3 Den
Det är fastlagssöndag idag och vi är snart på väg
Luk 17:7–10 (egen översättning) 7 (Jesus säger:) Utav vem som
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi
Om den bedjande (kristna) människans betydelse för världen Textläsning : GT :
Hur vet du att din synd är mindre än den kvinnans? Eller de som du möter som uppenbarligen har levt i tydlig och synlig synd? Hur vet du att du inte har minst lika mycket att få förlåtet som dem? Bedömer du din mer fördolda synd utifrån deras synliga? Synd är inte vara att göra ont, det är också att inte göra det goda man kan. Och även avundsjuka är en synd. Jag är den kvinnan. Och jag hör så många som vuxit upp i kyrkan säga som du, att de ju aldrig syndat så illa och därför inte kan känna den innerliga tacksamheten som den kvinnan. Eller den överväldigande kärleken och tron. Men om en person som vuxit upp med så mycket trygghet bara kliver ur sin bekvämlighetszon och t.ex. börjar nattvandra i ett problemområde eller hänga med trasiga människor och försöka vara deras vän= utsätter sig för faror och svårigheter och engagemang som krossar hjärtan (för behoven är så överväldigande stora) så kommer denna person att få uppleva så mkt av sin egen maktlöshet och ofullkomlighet och få syn på sina egna brister att den FÅR det kvinnan fick- OM denna person är villig att vara lika ärlig.
Det finns a-lagare och prostituerade som gör mer verkligt gott för andra än många av dem som är socialt välanpassade och finner sig själva vara rättfärdiga och ”mindre syndiga”. Bjälken I sitt eget öga… det är svårt att få syn på den.
Tack för att du läst denna text/predikan och reflekterar utifrån den.
Ingens synd jämför jag här. Precis som du säger kan ju synd vara snarare den inre osynliga än den som andra bedömer som uppenbar. Det jag valde jämföra var olika känslouttryck och kamp i tro. Min avsikt var att uppmärksamma att oavsett vad vi lyckas åstadkomma eller ej, vad vi än varit med om av storslagna eller bedrövliga ting, till och med oavsett hur vi känner för Gud, så är det Gud som älskat oss först. När vi kämpar med tron kan det vara just den egna bjälken i ögat som man är så smärtsamt medveten om att andra för en själv inte tycks ha ens små flisor då deras tro verkar sprudlande. Istället för klandrande jämförelse får vi istället stödja och bära varandra i tro, och i praktisk handling så som du ger exempel på.